elin1

Egentligen är det sjukt att man kan ändra uppfattning och känslor för personer snabbt. Liksom, förra året var jag intressad av en kille litegranna. Men då var inte han det. Och liksom, aja skitsamma då. Men nu tror jag dock han är intresserad av mig, det verkar så. Eller aa, jag är nog rätt säker på det. Men NU, nu blir jag nästan mest ' äcklad' eller inte äcklad, men jag förstår inte hur jag kunde vara intressard av honom. Och jag skulle aldrig nånsin bli det igen. Och det är kul att man bygger uppfattningar om en person. Som jag och Elin " han har säkert liten kuk", det känns så.. magkänsla liksom. Nu vet vi ju inte om det stämmer, men det är skitsam för det är INTE nått jag tänker ta reda på. Aldrig nånsing. På ett sätt känns det bra att dissa lite. Iallafall nån som han. Just nu.

Jaja just nu sitter jag i skolan och skolkar. Ja ni hörde rätt. Jag har egentligen ensemble. Men jag känner mig sjukt opepp och dålig på det jag ska spela, och sen gillar jag ju inte musiken vi spelar heller. Så jag orkar inte idag. Sitter i biblioteket istället. Men lektionen är slut om 20 så ska dra tillbaka då. " Vart hos tandläkaren" typ.
Igår fick jag nått slags dataförbud med. Jag glömde ta in hästarna när mina päron var iväg och köpte ny tumlare. Jag kom på det när de kom hem igen. 2 timmar försent.. smart. Datan tar fan över mitt liv snart. Känns ju så.

Iallafall, du är ett avslutat kapitel nu. Det känns skönt faktiskt. Jag orkar inte bry mig längre. Och jag trivs bra just nu. Känns liksom lite skönt på nått sätt, att inte ha nått ansvar. Man kan göra vad man vill. (jag menar inte "så", utan jag menar bara allmänt) Klart jag saknar dig ibland, eller så är det bara just nu. Jag saknar inte direkt mitt ex. Men det är nog mer att man saknar sakerna man gjorde. Och jag saknar fan Hultsfred. Jaja. Men du känns inte som samma person längre, även fast du är det, men det har hänt så mycket som kommer emellan. Och jag känner inte samma känslor längre heller. Du har vart dum. Det har jag med iof. Jag hade nog inte kunnat leva med det ändå. Så det blev bäst såhär. Men jag vill gärna fortsätta vara din vän. Men det finns såklart en hake där med. Om vi ska vara vänner, jag menar inte att vi ska umgås och sådär hela tiden, man kan vara vänner ändå. Även fast man inte umgås som man gjorde förut. Men att inte bara en av oss, tex jag, hör av mig. Då kommer vänskapen bara från ett håll, och då kan man lika gärna skita i det.
Egentligen förstår jag inte varför man blir så besatt av just en person, man ser ingen annan. Och det finns liksom 1000 snygga snälla schyssta killar därute. Men man ser ingen av om när man är kär. KLART MAN INTE GÖR DET. Men jag menar, om man blivit dissad, som jag. Då är man fortfarande kär i personen ett tag efter ändå, men man vet att det liksom inte är nån idé att vara det. Men ändå ser man ingen annan.. Men det är väl så. Det är känslorna som styr det där. Har även kommit på att 91ornas killar måste vara den sämsta årgången. Seriöst. Man kan räkna Trollhättans 91or som ser bra ut, på fingrarna. Så antingen får man gå upp ett snäpp, till de som är äldre. Eller gå ner ett steg, till 92orna. För där finns det klart mycket mer böyz.

Well, ska dra tillbaka till "emohuset". Dricka vatten med för jag är sjukt törstig. Sen Arbetsmiljö och säkerhet. (Dags att "leka" igen då. Vi gör inget seriöst på dom lektionera. Sist klädde vi ut oss och spelade teater. Men det är najs)
Måste kolla upp min trötthet på vårdcentralen nån dag med. Igår somnade jag 2 ggr i skolan. Och det händer flera gånger VARJE vecka.
Sighajl. pussss