Slutövning, tack och hej
Tjarå. Det är nog, eller jag vet att det är allra sista gången jag sitter post nu inatt. Om några timmar är det revelj och upp och jobba, riva stabstältet och campet för sista gången. Slutövning avklarad. Inte för att det hade varit mot mina förväntningar. Trodde den skulle vara mycket värre med mycket mer grejer som händer hit och dit men å andra sidan har vi har det väldigt lugnt och skönt stundtals. Har lärt mig det mesta en signalist ska lära sig eeh. Har lärt mig använda ett vapen, har lärt mig överleva i skogen, har lärt mig hur jag gör upp en eld, lärt mig härda. Ja, man skulle kunna säga att överleva går hand i hand med scouterna fast vi är liiite fräckare än scouterna som springar runt med sina scarfar och moraknivar.
Det är lite lustigt ändå. Att de har lyckats. Vid inryck bryter ner en totalt för att sen bygga upp en till en sodlat de anser de vill ha. Det har jag märkt tydligt tecken på att de har lyckats med, spec när jag är på hemmaplan. Mamma ber mig tex klippa gräset. Eller pappa säger åt mig att göra dittan och dattan. För ett år sen hade jag hittat nån bortförklaring för att slippa undan. Idag är det mest: " Okej, jag gör det". Ju snabbare jag gör det detso snabbare får jag det gjort. Haha mamma och pappa klagar ju inte direkt.
Nu håller jag tummarna för att vi kommer iväg till Grekland också. Jävla askmoln. Dö.
Man kommer sakna detta sköna gäng vi kompaniet består av. Kommer inte sakna alla. Men kommer sakna många. Här är det bara så enkelt att umgås. Hemma måste man planera det mesta och bestämma, folk är upptagna. Här är ju alla på samma ställe, har samma tider. Vill man ha lite sällskap och prata med nån kan man gå ett vart runt campet, tjata lite med posterna tex, eller ta sig en sväng till mässen och dricka saft eller nått. Det finns nästan alltid nån vaken liksom. Det är det man kommer sakna. Numera är jag van att ständigt ha folk i min närhet. Har haft 7 st i samma rum och tält nu ett par månader. Jag finner alltså inga problem med att flytta in i en 2a över sommaren med 3 andra pers. Haha det är ju fan mer ytrymme vi 7 hade tillsammans. Allt går att styra upp, är man oense vet jag nog hur man löser problemen. Om 10 min är det dags för mig att kliva av. Krypa ner i sovsäcken en sista gång och sova några timmar till.
Nu väntar ett par veckors intensivt festande för mig del. Och TRÄNANDE för den delen också. Det är lätt hänt att bli en tjockis ute i camp. Går ingen nöd på oss nejnej. Daimtårta, blåbärspaj, kladdkaka, marabou, wienerbröd och kanelbullar. Nått utav det MINST en gång om dagen. Ganska ofta blir det fler. Svårt att hålla sig undan. Ja, mycket!
10.30 rullar vi för sista gången från Camp Evil och Hagshult. Puss
Det är lite lustigt ändå. Att de har lyckats. Vid inryck bryter ner en totalt för att sen bygga upp en till en sodlat de anser de vill ha. Det har jag märkt tydligt tecken på att de har lyckats med, spec när jag är på hemmaplan. Mamma ber mig tex klippa gräset. Eller pappa säger åt mig att göra dittan och dattan. För ett år sen hade jag hittat nån bortförklaring för att slippa undan. Idag är det mest: " Okej, jag gör det". Ju snabbare jag gör det detso snabbare får jag det gjort. Haha mamma och pappa klagar ju inte direkt.
Nu håller jag tummarna för att vi kommer iväg till Grekland också. Jävla askmoln. Dö.
Man kommer sakna detta sköna gäng vi kompaniet består av. Kommer inte sakna alla. Men kommer sakna många. Här är det bara så enkelt att umgås. Hemma måste man planera det mesta och bestämma, folk är upptagna. Här är ju alla på samma ställe, har samma tider. Vill man ha lite sällskap och prata med nån kan man gå ett vart runt campet, tjata lite med posterna tex, eller ta sig en sväng till mässen och dricka saft eller nått. Det finns nästan alltid nån vaken liksom. Det är det man kommer sakna. Numera är jag van att ständigt ha folk i min närhet. Har haft 7 st i samma rum och tält nu ett par månader. Jag finner alltså inga problem med att flytta in i en 2a över sommaren med 3 andra pers. Haha det är ju fan mer ytrymme vi 7 hade tillsammans. Allt går att styra upp, är man oense vet jag nog hur man löser problemen. Om 10 min är det dags för mig att kliva av. Krypa ner i sovsäcken en sista gång och sova några timmar till.
Nu väntar ett par veckors intensivt festande för mig del. Och TRÄNANDE för den delen också. Det är lätt hänt att bli en tjockis ute i camp. Går ingen nöd på oss nejnej. Daimtårta, blåbärspaj, kladdkaka, marabou, wienerbröd och kanelbullar. Nått utav det MINST en gång om dagen. Ganska ofta blir det fler. Svårt att hålla sig undan. Ja, mycket!
10.30 rullar vi för sista gången från Camp Evil och Hagshult. Puss
Kommentarer
Trackback
