elin1

Okej, min "posarmin" är onajs, men vafan, det är ju bara på bloggen. (och lite photoshop också) Skitsamma. Nu är det såhär. Jag har fått nån idé om att jag kanske skulle vilja klippa av mig håret, ungefär som på bilden ovan. Det växer ju inte längre än det är nu. Nu fäller jag massa istället. Jag har hört det, att en del har hår som bara går till en viss längd, sen blir det inte längre. Typ mitt. Men det är konstigt, ofta hårsäckarna vet hur långt håret är liksom? Det är ju döda celler. Ja, konstigt det där. Kanske nått man borde gräva ner sig och och ta reda på. Kanske, kanske inte. Jag vill ha tillbaka mina lockar också. Tänker att de kanske kommer tillbaka om det blir kortare och inte lika tungt? Så.. axellångt hår? Snälla langa en kommentar (ni få läsare som läser) så jag vet om det skulle passa mig eller inte. Come ån????

Pappa är i Kina nu. Har lyckats dra på sig nån influensa där borta. Massa kinamedicin hit och dit. Men han kommer hem en vecka över jul iallafall, innan han åker i 2 månader till. Idag är det exakt 4 veckor kvar till julafton och på söndag är det 1:a advent. Tiden bara springer iväg och snart är det nytt år! I lumpen har jag redan vart i 4 månader och fort har det gått! Tänk alla de dagar som gått, som man faktiskt inte minns? Jag skulle vilja skaffa mig en extra hårddisk till min hjärna så jag kunde minnas mer. Men det kan man ju inte. Såklart. 

En grej som jag insett är att försvarsmakten lägger verkligen ner sjukt mycket pengar på våran utbildning. Lite bortkastade pengar kan man ju tycka..Hm. De förväntar sig ju verkligen att vi ska fortsätta inom försvaret efter muck. Som det ser ut i nuläget är det inte nått jag har tänkt. Jag vill jobba, " på riktigt". Jag vill ha ett jobb, en egen lägenhet precis som jag vill ha den. När jag kommer hem från jobbet ska jag laga mat, och sen kanske dra och träna. Sen ska jag slappa i soffan ett tag framför en av tvs dåliga realityserier typ. För att sedan gå och lägga sig jag göra samma sak dagen därpå. Ett svenssonliv helt enkelt. Låter det inte lite behagligt ändå? Samtidigt vill man ut och resa och se världen. Ska man resa först kanske och leva svensson sen, eller tvärt om? Eller lite både och? Och så ska man ju plugga till nått också. Det där är sånt som jag börjar tänka på nu. Jag har skjutit fram det lite länge än alla andra arbetslösa studenter. " Friår i lumpen" tänkte Elin. Jajamen. Snart börjar det bli dags att skriva ihop nått maffigt cv och söka sommarjobb. Eller flytta till Norge. Vem vill flytta till Norge med mig? 

Snart är det julklappshysteri också. Eller det är typ redan. Jag kommer också snart drabbas av hysterin. Men jag gillart. Att handla julklappar är alltid nått jag ser fram emot. Det är kul att ge bort saker till andra, även fast man blir pankare själv. Men det väger ju upp så bra när man ser hur glad personen blir av gåvan.

Idag träffade jag en person jag inte sett på över en månad och som jag har saknat. Lite blandade känslor var det ändå. Det var inte som jag förväntat mig, samtidigt som det var det. Det jobbiga är, och som kommer skapa krångel är om nu denne person förväntar sig för mycket av mig. Om jag måste välja. Usch och blä för det VILL och KAN jag inte, nu. Jag känner mig faktiskt väldigt tillfreds i min tillvaro som jag har det nu. Förutom att jag have losed massa vänner från skolan. Men samtidigt har jag fått massa nya. Men just nu befinner jag mig i ett mellanläge. Ska man lägga ner tid och binda ihop de gamla kontakterna igen, eller skita i det och ägna sig mer åt de nya? Jobbigt läge. Men det finns såklart några gamla oldies kvar, som alltid kommer stå vid min sida. Och det är jag lycklig för. För mig är ni guld och diamant, underbara och behövliga för mig. 


Imorn ska jag.... Hm... Vad ska jag göra? Jag kan göra precis vad jag vill, har inget planerat. Jag tror jag ska gå upp relativt tidigt och ta mig en långpromenad. Om det inte är snöstorm vill säga. Sen ska jag äta spenatsoppa till middag, det är ju SÅ GOTT! Kanske ringa nån? Eller ta sig en svänga till Myrorna.. JA det ska jag göra! Lönen är ju inkommen, och som den matereialist som man är så.. 

Nästa vecka kommer bli bra.
-Måndag: STRID. Wohoo! Efter alla dessa veckor med tält och radioskit ska det bli riktigt kul. Hoppas min höft inte gör för ont bara.
-Tisd-Onsd: Studiebesök i Enköping om telestörning.. nått. Vi ska ha läst 3 kapitel i en bok om det som vi fått. Har jag läst? Nej. Kommer jag läsa? Troligtvis inte. Jag kommer somna i boken.
Onsdkväll->: PERMISSION t.o.m söndag! YEY, vår enda längre ledighet på hela hösten innan jullovet.

Näe.. nu blev det helt tomt i skallen. Slut på tankar och ordbajs. Ha det gott mina vänner

-Träffades inte vi på bs för några veckor sedan?
- Jo, jahaaa just jaa!

Sen sas det inte så mycket mer. Jag märkte att han kände sig ganska obekväm med tanke att jag antagligen satt och stirrade på honom ganska mycket. Inte för att han var nått speciellt. Men jag märkte hur mycket han inte gillade det och antagligen kände sig obekväm. Mötte inte min blick nån gång förutom när jag frågade honom det där i början. Han att och försökte dra ut de sista vecken på sin stukade basker och se allmänt överintresserad ut av sin mobil. Tänk vad jag kan finna mycket nöje i att bara sitta och glo på folk. Tex när man sitter på centralen i Göteborg. Bara slå sig ner på en bänk och kolla på alla som spatserar förbi. Kolla kläder, stil, hur de rör sig och fundera på hur de är som personer. 

Det är konstigt ändå, att så fort man träffar en miltär, då, att utan att man känner varandra så har man så mycket gemnsat på nått sätt ändå. Militär-gemenskap. Saker bara vi som har/har gjort lumpen gjort förstår. Som inte en vanligt individ skulle förstå. Ett conecction som finns där utan att man anstränger sig liksom. Det känns så.