elin1

Egentligen är det sjukt att man kan ändra uppfattning och känslor för personer snabbt. Liksom, förra året var jag intressad av en kille litegranna. Men då var inte han det. Och liksom, aja skitsamma då. Men nu tror jag dock han är intresserad av mig, det verkar så. Eller aa, jag är nog rätt säker på det. Men NU, nu blir jag nästan mest ' äcklad' eller inte äcklad, men jag förstår inte hur jag kunde vara intressard av honom. Och jag skulle aldrig nånsin bli det igen. Och det är kul att man bygger uppfattningar om en person. Som jag och Elin " han har säkert liten kuk", det känns så.. magkänsla liksom. Nu vet vi ju inte om det stämmer, men det är skitsam för det är INTE nått jag tänker ta reda på. Aldrig nånsing. På ett sätt känns det bra att dissa lite. Iallafall nån som han. Just nu.

Jaja just nu sitter jag i skolan och skolkar. Ja ni hörde rätt. Jag har egentligen ensemble. Men jag känner mig sjukt opepp och dålig på det jag ska spela, och sen gillar jag ju inte musiken vi spelar heller. Så jag orkar inte idag. Sitter i biblioteket istället. Men lektionen är slut om 20 så ska dra tillbaka då. " Vart hos tandläkaren" typ.
Igår fick jag nått slags dataförbud med. Jag glömde ta in hästarna när mina päron var iväg och köpte ny tumlare. Jag kom på det när de kom hem igen. 2 timmar försent.. smart. Datan tar fan över mitt liv snart. Känns ju så.

Iallafall, du är ett avslutat kapitel nu. Det känns skönt faktiskt. Jag orkar inte bry mig längre. Och jag trivs bra just nu. Känns liksom lite skönt på nått sätt, att inte ha nått ansvar. Man kan göra vad man vill. (jag menar inte "så", utan jag menar bara allmänt) Klart jag saknar dig ibland, eller så är det bara just nu. Jag saknar inte direkt mitt ex. Men det är nog mer att man saknar sakerna man gjorde. Och jag saknar fan Hultsfred. Jaja. Men du känns inte som samma person längre, även fast du är det, men det har hänt så mycket som kommer emellan. Och jag känner inte samma känslor längre heller. Du har vart dum. Det har jag med iof. Jag hade nog inte kunnat leva med det ändå. Så det blev bäst såhär. Men jag vill gärna fortsätta vara din vän. Men det finns såklart en hake där med. Om vi ska vara vänner, jag menar inte att vi ska umgås och sådär hela tiden, man kan vara vänner ändå. Även fast man inte umgås som man gjorde förut. Men att inte bara en av oss, tex jag, hör av mig. Då kommer vänskapen bara från ett håll, och då kan man lika gärna skita i det.
Egentligen förstår jag inte varför man blir så besatt av just en person, man ser ingen annan. Och det finns liksom 1000 snygga snälla schyssta killar därute. Men man ser ingen av om när man är kär. KLART MAN INTE GÖR DET. Men jag menar, om man blivit dissad, som jag. Då är man fortfarande kär i personen ett tag efter ändå, men man vet att det liksom inte är nån idé att vara det. Men ändå ser man ingen annan.. Men det är väl så. Det är känslorna som styr det där. Har även kommit på att 91ornas killar måste vara den sämsta årgången. Seriöst. Man kan räkna Trollhättans 91or som ser bra ut, på fingrarna. Så antingen får man gå upp ett snäpp, till de som är äldre. Eller gå ner ett steg, till 92orna. För där finns det klart mycket mer böyz.

Well, ska dra tillbaka till "emohuset". Dricka vatten med för jag är sjukt törstig. Sen Arbetsmiljö och säkerhet. (Dags att "leka" igen då. Vi gör inget seriöst på dom lektionera. Sist klädde vi ut oss och spelade teater. Men det är najs)
Måste kolla upp min trötthet på vårdcentralen nån dag med. Igår somnade jag 2 ggr i skolan. Och det händer flera gånger VARJE vecka.
Sighajl. pussss

OCH så satt jag hemma igår när mein vän elin2 partar med fett najs människor! JAJA, det kommer fler helger föfan. Sims 3 är ju.. aa shit. Man fastnar många timmar.
Idag har jag bara pluggat och kollat ikapp idolavsnitt jag missat. Och jag har en hel del att skriva ikapp i dagboken, så det ska jag med göra sen.
Skola imorn igen. Ny vecka. Då ska jag ta tag i några saker jag har dratt på. Men jag får bara inte tummen ur ibland. Men i veckan ska jag göra det. Hej.

Jag antar att, när jag tänker mycket, då skriver jag mycket. För det har blivit mycket på senaste.
Jag tänke på en sak när jag drog ridturen (hör och häpna, jag red igen)
Jag har tänkt på en sak. Jag tror faktiskt man kan bestämma att saker ska bli som man vill. Nu menar jag saker som bara handlar om en själv personligen. För man kan inte bestämma över någon annan, inte heller ändra på någon annan heller för den delen. Men man kan be någon ändra på dig, men nästa steg är för personen att själv bestämma om den vill det.
Men tex, om jag har intalat och bestämt mig för att tycka illa om en person, då tycker jag illa om den. Det är samma tex med om jag skulle tänka "honom hade jag kunnat tänka mig att vara kär i" Då ställer man in hjärnan på att man ska tycka om personen, och man plockar fram dom där känslorna man vet man får när man blir kär. Och det händer att man blir kär. Kanske inte alltid. Men nu syftar jag mest på de som säger att dom aldrig blir kära. Jag tror man kan det om man vill.
Och när vi ändå är inne på "kär-ämnet" så är jag som "en annan". Jag har ingen lust att bli kär när det inte varar längre en 3-4 månader. Det är ju iof inget man kan förutbestämma att det ska bli. Men jag är sån. Ska det vara så ska det VARA. Okej, nej du kanske inte kan vara 'fri' som innan. Men när du förlorar det 'fria' finns det alltid nått nytt som kompenserar upp. Det allt det du inte får när du inte är i ett förhållande. Nu menar jag inte bara sex föfan, det kan man få ändå. Jag menar alla andra bitar som finns i ett förhållande och som du inte hittar i en kompis relation.  JAJA föfan tillbaka till saken.
Allt detta detta låter jätteknäppt och jag vet inte hur jag ska formulara mina tankar ibland. Men jag tror ärligt man alltid kan styra över sina känslor/tankar och att man kan bestämma över saker man inte kan bestämma över.
Och ja.. mina vänner. Jag mår bra. Jag gör faktiskt det. Även fast jag låter puckad som fan.
"Det blir ju vad jag gör det till" säh.

Nu ska jag hämta ostbågar och chips att smocka i mig. För medan alla andra är ute och häller i sig alkohol och kör hårt, sitter jag hemma och ska snart spela sims.  Men jag är inte avis. Helt ärligt så njuter jag av att äntligen ha en vit jäkla helg, efter ca 4 månaders festande varje helg.
Kroppen säger ifrån att man inte orkar. Och ibland är det skönt att stänga av lite. Isolera sig med sig själv.

Kände att jag inte dratt nått nattbloggande på länge. Kan ju passa på nu då. Min bror ligger här bakom mig i sin säng och snarkar (datan står på hans rum) och eftersom han var full när han somnade lär han ju inte direkt vakna heller.
Kom hem för en stund sen. Var och kollade på Knights of hangover på m15. Har aldrig satt min fot där tidigare.. och jag trodde det skulle vara större där inne. Men nej. Men det var najs iaf och fulla var dom. Speciellt Erik, haha! Diggar inte bandet innan dock. Haha, försökte få med publiken (typ 7 pers) - MÅR NI BRA!? - jaaååå..... Hahaha.
Sen efter m15 blev det Backstage. Är ju faktiskt rätt najs där ändå. Antar att man får börja hänga mera där nu när Olles dissar sönder sådär. Jag drack inte, för jag ville komma hem och agerade samtidigt som fylletaxi. Anton tog även sin krogoskuld just idag. Mjaa.. grattis till han då. Inte ens fyllt 18 än, men whatever. Sen gör det ju inget att han är snygg heller. Eh. Och i sitt sällsakp hade han Kull, och jävlar vad full han blev. Kunde knappt stå på bena. Tycker synd om Harald som blev utslängd med bae. Han hade inte heller fyllt än. Men han fick ju ändå ett 13årigt fans. Ohhhh.

Fast jag kan inte släppa det vi såg, jag och Elin2. Haha fyfan vad taskit ändå. Gör slut med sin pojkvän veckan innan. Sitter och strular med en kille i sin f.d pojkväns klass. Man såg verkligen hur sårad han blir. Och jag förstår honom att det måste gjort ont att se. Speciellt om man fortfarnade han känslor kvar, vilket man antagligen har efter en vecka.
Nått som mer gör ont, det är folk som verkligen inte har nån att vara med. Som sitter hemma hela helgen för att ingen vill vara med en. Jag vet inte kille. Och jag tycker så jävla synd om honom faktiskt. Jag känner han ju inte direkt. Men jag kan förstå att folk tycker han är jobbig på ett sätt med. Även fast det är synd om honom. Liksom tänk, det kunde lika gärna kunnat vara jag. Så man ska inte klaga. Jag har vänner, flera stycken dessutom. Och det borde jag verkligen uppskatta. Det gör jag med. Även fast man inte vill tro det, så finns det faktiskt människor som inte har en enda vän, och det tycker jag är sorgligt.

Jag kollade på fågelturken på youtube här om dan med. Jag tyckte faktistk inte det var så kul. Det gjorde mest ont att se den stackars anden sitta fast med näbben och släpas efter. Klarar inte av att djur lider, oskyldiga djur dessutom. Vi människor är däremot hemska varelser ibland och förtjänar att lida.
Men okej, jag ska sluta snacka bajs och gå och lägga mig istället. Får väl se om jag drömmer om dig inatt igen. Har ju drömt om dig 3 nätter irad nu. Inatt drömde jag att du hade piercat näsan. Ahahaha. Snyggt var det ju inte men.
Hade även en mardröm om Farmville. (när man t.o.m börjar drömma om spelet har det gått för långt haha) Jag drömde att jag var på level 20, vilket jag faktiskt är på riktigt. Men att jag gjorde nått fel, så jag hamnade på level 11 igen. Jag blev så jäla less minns jag, och tänkte lägga ner hela skiten just då. Men som tur vaknade jag och min farm lever vidare som den ska i nuläget.

NATTINATTI

Idag på radion berättade de att en lastbilschaffis hade kört av vägen. Och orsaken var för att han hade suttit och onanerat! Haha idiot.

Faktiskt slog det mig tanken förut, att jag kan klämma ur mig så sjukt överlägsna kommentarer, som att jag trodde jag var bättre en nån annan. Men det är jag inte! Men det kan vara saker som bara slinker ur innan skallen ens hunnit tänka efter innan. Jag vet inte varför det händer. Och jag vill ju faktiskt inte medvetet trycka ner eller ge spydiga kommenrarer till andra människor. Inte alltid. Och gärna inte omedvetet. Det stärker ju inte min självkänsla, även fast man nu skulle tro det. Och efteråt så förstod jag vad jag sagt och får en smula ångest. Jag ska fan lägga ner med detta. Jag menar ju inget illa, men det är inte alla som förstår. Men det är väl så, man försöker göra sig till en bättre individ än vad man egentligen är. Fast sen finns det ju andra skäl till att jag är (eller har vart) en hemsk människa med. Speciellt mot dig. Well well.

Idag tog vi skolfoto. Okej, palla lipa för ett jävla skolkort. Men ärligt talat så kunde jag lika gärna ha fotats med sär.Jag fick se bilden efteråt. Jaja, kan ju inte göra nått åt det nu ändå.

Okej, jag skriver om dig i varje inlägg känns det som. Men jag har drömt om dig 2 nätter i rad nu. Mardrömmar dessutom. Jag vet inte varför.. kanske för att bearbeta bort dig? No idea, även fast jag fortfarande tänker på dig.  Men okej, när jag vaknade så var det skönt att det bara var en dröm. För var det en bild på henne (just henne) på din mobil. Och även fall jag skulle komma över dig, för det kommer jag, men OM ni.. aa jag vet inte, men jag tror ärligt talat att jag inte hade klarat av att se er 2 tillsammans. Jag säger inte vem det är, så låt fantasin flöda säh.

Har iaf lånat The sims 3 av Harald och Eva & Adam-boxen av Moa. Och sen har jag ju farmville med.. så ni hittar nog mig vid datan den närmsta tiden.

Hjalmarsson har tatuerat in en sketsnygg tatto på bröstet med. We are fated to predent. HAHA mgmt typ. Gillar't. Och jag blir jättesugen på min grej. Men mamma stryper mig om jag gör det. Damn.

PuwsHAJ

Haha, roligt. Nytt rekord. 13 pers har läst min blogg. Så snart slutar jag nog skriva...

Lyssnar på winnerbäcks nya just nu. Har väl inte vant mig än, men det är bra iaf.
Det var nått jag skulle skriva, men jag kommer inte ihåg vad det var. Jag tycker iaf att det är tråkigt att Teresia har blitt en toffel. Men klart.. är man nykär så. Hela helgen ska hon vara med honom.. vafan. Jaja, det blir ingen utgång denna helgen iaf. Men tanke på de 2 senaste helgerna med minnesluckor. Men kanske ut på fredan en sväng, eller om mallanbrallan ska ha ferre kan man ju alltid vara fylleskjuts.
HAHA jag kan fortfarande inte fatta att ja sa " vi låter ödet bestämma.. hittar jag nycklarna så kör jag" i lördags när jag skulle byta strumobyxor som låg i bilen. Galet! Men jag körde inte så det var lunch. Men jag glömde iaf låsa bilen igår när jag var i stan och kollade bio. Fint. Haha. Men den stog kvar och inget var snott.
Snackade festivalminnen förut med. Fan, jag saknar det. Jag och Tess ska sätta ihop en hultan-quiz sa vi.

Hörde nått rykte om att nya Olearys skulle ha 18 på onsdagar?! Känns ju inte så troligt. Och tycker mest det skulle vara sjukt om det skulle vara sa. Tidningar och media klagar på att ungadomarna super allt mer och mer och fler blir alkolister. Och även kommer efter i skolan.Det är väl inte så konstigt när man har öppet mitt i veckan. Och, bara för att man super mitt i veckan betyder ju inte det att man ska avstå från helgerna. Så det blir dubbelt upp. Tycker mest det verkar wacko om olles kommer ha öppet isf. Men det vorde inte fel med 18års gräns nån helgdag.
Har kollat in genom fönstret, det är fan najs där inne.

Skitsamma, nu ska jag laga DOLMIOSÅS, med bara natyrliga ingredienser. Och hittar du inte det i mitt kök hittar du det inte i min dolmiosås. Och makaroner och vegköttfärs till.

Sen började jag tänka på dig på sceniska igen. Jag kollade på bellas svarta converse. Finns sjukt mycket saker som påminner. Och jag kan liksom inte lyssna på kings of leon heller, för då börjar jag bara tänka på dig.

Men först ska jag lewla på farmville hade jag tänkt. Tjalååå.

säg att några av dom dar
som vi hade med varann
var några av de bästa
som jag nånsin haft
och säg att jag är ledsen
för alla fel som blev
men att inget enda av dem
var menat som nån slags elakhet

Idag slutade jag 11 för jag hade ingen ljudteknik. Åkte hem och gjorde 
cupcakes. Goa ble'rom. Men tar nog med kalorobomberna till skolan 
och ger bort. För jag kommer inte orka äta upp alla, och kan tänka
mig att dom inte står sig särskilt länge i kylen? Med tanke på 
phiadelphian. Jag har inte pluggat idag heller...
Det känns som jag inte vet hur man gör längre? Jag kan liksom inte
koncentrera mig. För allt annat som är oviktigt blir helt plötsligt 
jätteviktigt. Jag vet själv att jag måste ta tag i detta. 
För jag vet inte hur det komma sluta annars. 
Det är ju bara ett kvar i skolan nu så jag borde fan göra ett ryck nu.
Anyway, ikväll är det bio faktikst.
 Ska bli gött. Synd att jag missar idol. Men repris kommer ju som tur är.

Kom på att jag vill spela den låten som är rubrik här i gitarrläxa. 
Den är bra. Bille the vision är bra. Men jag ska väl 
inte klaga. Jag har ju haft mannen i den vita hatten, 
hostage of love och fans i läxa med. Och nu har jag nån beatles låt 
som jag får slita med. Och för att inte tala om pianoläxan,
journey och anna ternheims tribute to linn. 

Whatever. Puss.

Vi individer är för stolta för för att visa sig sårbara, jag tror så. Därför är det så svårt att se på vissa om de egentligen är ledsna. Det gömmer sig under ett bra humör och skratt. Jag kan dock se på mina närmsta vänner om det inte står rätt till. Men en del gör inte det. Och jag är också för stolt för att visa mig sårad.
Men det sjuka är att du tror att du kan säga: "Det verkar ju iallafall som att det är okej med dig"
ÄR DET NÅTT JAG INTE ÄR SÅ ÄR DET OKEJ. Även fast det är du som har mer problem än jag så är det för mig som det gör mest ont nu. Det gör så j*vla ont. 3 ord så är det över. Over and out. Helvetes jävla satans jävla skit. Det har snart gått en vecka så jag börjar nog förstå. Men ibland förstår jag inte hur du tänkte. Jag tror inte du tänkte så mycket alls ibland.. Och jag vet att du gillade fredagarna och lördagarna mest. Dagen då var fest, dags att supa bort problemen för en stund.

Men visst, jag kan känna mig glad emellanåt och när jag är med någon eller är sysselsatt med något, kan det faktiskt kännas riktigt bra. Men så fort jag är ensam kommer tankarna och minnena krypande in på skinnet. Hur glad man än vill vara så går det inte. Tårarna tränger på och jag kan inte alltid hindra det. Ibland önskar jag att jag aldrig träffat dig. För då hade det aldrig blivit såhär. Jag hatar sånt här. Sånt som innehåller känslor som blir sårade. Det värsta är att jag hade onda aningar om detta långt innan detta hände.  Jag kände aldrig att jag kunde vara riktigt säker. Att alltid påminna om att inte göra nått dumt på fyllan eller varför du snackar med nån annan tjej som aldrig förr. Och att det nu blev såhär. Och även fall jag vet att det kommer gå över, så gör det så fruktansvärt ont just nu.
Men rätt som det är, mitt i den sorgsnaste stund, vänder det helt om. Sorg går över till ilska och jag lovar mig själv att aldrig nånsin ta åt mig igen. Mina egoistiska tankar, som jag faktiskt för stunden förtjänar , kommer fram och inser hur jävla fel jag har blivit behandlad och hur omogon och idiotisk du är. 

Men jag tror även att är du rädd att binda upp dig med någon. Men du vill ändå inte förlora det du har. Jag vill inte vara din vinterjacka som du plockar fram när du fryser, men när jag sen värmt dit ett tag så behövs den inte utan kan hängas in i garderoben igen. Men man kan inte ha kakan och samtigit äta den. Jag har vart med om det förut. Och jag vet att processen bara blir till ett långt lidande. Och jag är säker på att jag inte ens tänker tillåta mig själv det igen.
Och det är inte alltid lätt att veta vad man vill. Ibland kan även ett enkelt val vara så otroligt svårt. Men om man inte är van att göra val är det inte heller lika lätt. Det är ju så, det man tränar sig på blir man bättre på. Men även jag, som vet vad jag vill kan faktiskt tveka. Och om jag skulle få chansen att göra ett speciellt val just nu, är jag faktiskt nu väldigt osäker på vad jag skulle välja.
Men någongång är det dags att växa upp. Men den tiden kommer inte samtidigt för alla.
Så förvirrad och osäker och över komplex du kanske har. Kanske för saker som har hänt. Saker som bara du och jag vet om. Och jag skulle kunna berätta om jag ville. Jag skulle kunna börja snacka ner dig. Men jag skulle inte.
Visst jag kanske är en ond själ, men det finns faktiskt gränser. Men på ett sätt känns det liksom 'fail' att saker fortfarande är ogjorda. "Men be aldrig om ursäkt för sakerna vi aldrig gjorde"
Och okej om det liksom tar slut, okejokej, men jag tycker inte det är okej att ge upp utan att ens försöka. Nu kanske det var så att du försökte. Men det handlade bara om dig. Du. Jag fick inte ens en chans. Det är du och jag. Inte vi, som det egentligen borde vara. Men det spelar ingen roll vad jag säger, och du tror att jag inte ens vill förstå. Frågan är.. vad är det jag ska förstå? Men det spelar ingenroll om jag säger nått eller om jag inte lyssnar, speciellt inte när det enda du hör är bara dig själv.
Men jag vet att det känns förjävligt att såra någon, spec någon man tycker om. Men jag kan inte göra nått mer. Det var ditt val. Även fall jag gärna skulle kunna tänka mig att sitta i din sits just nu.


Alla säger: du är stakare än honom, glöm det nu. Det kommer bli bra.
På ett sätt känner jag ett visst lugn, kanske för att det är över nu, för att jag slipper oroa mig mer. Men det är egentligen inte därför jag känner mig lugn, det är ett lugn jag känner, men jag tänker inte berätta varför.
Men tro mig. Jag tror du har det värre med dig själv, än jag med mig.
Men jag vet att du saknar mig ibland. Det är därför du inte klarar av att bryta upp. Och det är därför du är svartsjuk. Jag skulle kunna göra i princip vad jag vill om jag hade velat. För jag är ingens längre. Men jag gör det inte, men det är för mig egen skull.
Men du vet att jag saknar dig med. Och kommer sakna dig. Och jag har fortfarande känslor kvar. Det kan jag inte undgå. Även fall jag inte lipar för dig varje dag, för det gör saker inte bättre och hjälper liksom inte. Men klok som jag är vet jag att tiden kommer läka sina sår, även fast man kanske inte tror det. Men det gör det.
Men jag kommer sakna allt vi gjorde och allt vi kunde gjort och allt vi kunna göra.
Och kommer sakna att kittla dig på revbenen, och jag kommer sakna alla timmar med scrubs, jag kommer sakna av att bara titta på dig. Eller när du håller om mig, eller när du sjunger med i låtar.. Jag tror t.o.m att jag kommer sakna att dräggla på dig. (hahaha)
Men i slutändan har jag insett, att jag kunde haft det bättre om jag velat. Men det ville ha det såhär. För jag gjorde ett val. Jag valde dig. Och stigen vi gick på var inte alltid slät, utan rätt knölig emellanåt. Men du valde bort mig. Men hur skulle världen se ut om alla lyckades hela tiden? Men allting liksom kräver mera nu.
Men jag kommer minnas alla bra saker. För det är ju dom som betyder nått?
Men du ska veta hur ensam jag känner mig ibland. Och jag tror att du läser ändå, fast du säger att du inte gör det.

Men jag har fått mina råd. Och jag klarar mig. Alltså jag kommer överleva. Jag fick höra en liknande verision idag. Och jag kan faktiskt känna sympati. För de dumpande. Men mest tycker jag synd om de som dumpar, för ibland förstår jag inte hur man kan vara så sorglig mot andra människor.
Och jag tror inte det finns nån poäng i o vara fri, för i slutändan vill man ha någon, någon man är beroende av, någon man lever på, och någon som lever på dig. Men den dagen är inte kommen än.

Nu till alla mina.. 7 (?) läsare. Jag vet ärligt talat inte vilka alla är, och ändå är min blogg inte offentlig. För då hade jag aldrig skrivit detta. Men, enyoy för min läsning och mitt singeliv.
Och i slutändan kan nog vänner vara det bästa man har.
Och en dag försvinner jag nog ur dina ögon, som en svår och jobbig grej

Hruu för att det här är antagligem den finaste bilde som kommer ta's på dig


JÄVLAR VAD LÅNGT INLÄGG DET BLEV

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

dåligt bloggande, men jag håller på. det går segt, men snart kommer det. får skriva lite i taget med tanke på att jag blir störd hela tiden.
mahahaha. farmville tar upp min tid med.
well, håll ut.

olles ikväll. ojojoj, sista olles där olles ligger nu? det blir nog najs.

and... london baby?

I could have been someone
Well so could anyone
You took my dreams from me
When I first found you
I kept them with me babe
I put them with my own
Can't make it all alone
I've built my dreams around you

Walla. Jag väntar på att bilen ska komma hem så jag kan åka. Med saaben denna gången. Bilen jag är livrädd för. Jag höll ju på att köra av vägen sist jag körde i den. Sen dess har jag inte kört den. Och det var i början av sommaren. Jag är van vid mammas sletna blatte-golf. Med tanke på golfen körde ju morsan själv i diket med den igår när hon skulle ' kolla efter hästarna'. Jag skrattade väl en 10 min minst åt'na. Hon fick springa te grannen som kom och drog upp den med traktorn.
Anyway, för alla intresserade ska jag till moa. Och idol. Visst det kanske är överskattat, men det är kul. Iaf i början. Oliver i min klass var ju tydligen med fick jag se. Fast vidare gick han ju då inte.

Igår var vi på lipz. Det var kul. Det brukar ju inte vara sådär överdrivet kul alltid. Men igår var det, jaaa. Sjukt mycket folk, var ju för att nollningen hade dratt igång. Och jag kände för ett ögonblick att, shit va najs att plugga högskola ändå. Fast det får vänta ett tag till.
Det var tight ass på dansgolvet, folk var fulla drägg och höll på att ramla överallt. Strippade gjorde en kille med. Haha. SVETTIGT var det iaf och det kändes som det gjorde när vi stod och kollade på Pete på p&l.

Jag har iaf insett att det är inte bara jag som har problem. Ibland tycker jag faktiskt mer, eller inte mer men iaf MINST lika synd om andra än mig själv. HALLELUJA. Så klok är jag.

NÄH fack off detta var inget bra bloggtillfälle, blev mest en skräptext. Men det behövs väl med.

Fan, de har blitt nån jäla deppblogg här eller nått. När jag gjorde denna bloggen var tanken att jag skulle skriva ner allt sånt jag störde mig på. För jag hade en riktigt go 'störningsperiod' ett tag. Allt som jag störde mig på fick mina kompisar över sig. De e la najs. ÄÄÄH. Men nu har det ju övergått till nån slags deppblogg... eller nått.

Egentligen vet jag inte varför jag bloggar. Liksom, det är inte många som läser, men tanke på att jag att inte lagt ut den offentligt, för att jag inte vill. Ju mer folk som läser, ju mer begränsad blir man med vad man ska skriva. För mig är det så. Jag är inte den som öppnar upp hela mitt liv för massa okäna människor. Det är jag inte tillräckligt självsäker för. Men jag tycker det är najs av dom som gör det. Sen finns det ju en väldigt massa fjortisbloggar, men det är en annan kategori.

Vad händer eller? Igår var det krogen. Och jag planka, som vanligt.. när man väl vet hur lätt det är att komma in utan att betala så.. börjar man planka. Den gången drog jag iof en annan plankning. Alltså, jag plankade INTE in genom rökrutan. Jag stog faktiskt i kön, gick in och slank förbi kassan, låtsades att jag hade vart ute och rökt och sen gick på toa typ. Fast tjejen i kassan märkte att nån smet förbi. Men hon kände inte igen mig sen ändå så.
Det var nån jävla polackjävel som var jävligt jobbig, men vi drog dissen till han på dansgolvet, och han blev sur och vi fick ju nästan, nästan (nu ska vi inte förstora upp nått) på däng. Han knuffade iaf till mig och drog tag hårt i armen. Jävla pussy, och jag blev lite på krigshumör. Ehehehehe hade ju vart najs att slåss lite, fast jag hade nog förlorat.

Ahah, det är fint väder idag och jag ska gå ut och springa nu.
Jag saknar fredrik och festival och allt annat som har med sommaren att göra. Men nu är det höst och vi är i en annan division.
PUSS

Du kanske tror att jag INTE BRYR MIG ETT SKIT, men jag bryr mig så jävla mycket så det är osant. Jag bryr mig så mycket att jag gör mig själv ledsen. Jag vet att det kanske inte betyder nått, men jag kände igen mig såväl,
för det var precis så våran historia började.
Jag vet att det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart. Och när saker inte är som dom ska, är det lättare att söka tröst hos andra, än att göra det med den man egentligen vill. Jag vet hur det är.
Jag skulle inte säga att jag älskar dig, men jag skulle inte heller säga att jag inte gör det.
Du har vart en idiot. Helt ärligt. Ärligt men sant. Du har rivit sår i mitt hjärta. Men du kan också läka dom. Om du vill.

Förmodar läser du inte min blogg längre, så det gör inte så mycket om jag skriver detta.

Nångonting jag ser fram emot är att winnerbäck släpper sitt nya album om 18 dagar eller nått.