elin1

Ibland vill man så gärna kunna lösa problem. Men det slog mig tanken, att det går nog inte lösa alla problem jämt. Ibland får man låta tiden göra sin lösning.
Men alla har vi brister, det är inget man vill ha. Men utan dom hade du inte vart den person du är idag, och det är den personen jag faktiskt tycker om.
Och jag är så jävla rädd. Så rädd att detta är slutet.
Ibland känns det som egentligen är det enda rätta att göra, samtidigt så otroligt fel.
Vad fan ska jag göra för att allt ska bli bra igen? Jag vill kämpa. Jag är en fighter. Jag är inte den som ger sig i första taget.
Sen 3 veckor tillbaka har det vart wacko. Jag vet nog kanske varför. En liten grej som hänt har fått dig att tvivla på hela oss.
Och hur det här nu slutar, det beror på dig. Slutar det dåligt kommer det göra ont. Det gör ont nu. Så fruktansvärt ont.
Åt helvete med allt.
Åt helvete med soligt väder
Åt helvete med skola
Åt helvete att inte kunna få vara med dig.
Jag behöver dig.

Jag har nyss klippt gräset. Sjukt tråkigt. Men man bränner ju några kalorierr iaf. Men tanke på att jag sa att ju skulle gå ut och springa, men inte gjorde det. Såklart. Men fa-an. Jag har ingen musik. Mina hörlurar är paj. Adaptern till mobilen är paj. Saknas ju bara att mobilen med är paj, men det är den ju halvt om halvt. Vibratorn är paj. Och ny musikgrejer kommer ju typ kosta 500spänn. Har jag råd med det? NEJ

Förut slog det mig tanken att vad mycket olika sorters respekt jag visar mamma och pappa.
Tex, igår bad mamma mig klippa gräs: - 'Nej aldrig, det tänker jag inte göra. Jag har faktiskt diskat. Förresten har ju duschat!'
När pappa bad mig idag: - 'Aa jag kommer snart'. Inget mer med det.
Pappa vågar jag inte säga emot och vägra på det sättet. Vi inte varför det är så. Han blir ARG, riktigt arg.
Med morsan kan man ju vägra, hon blir ju bara lite grinig, och inget mer med det. Förresten är det kul att säga emot henne. Hon har liksom inget makt på det sättet. Hähähähä
Fast på ett sätt visar jag mamma mer respekt, hur ska man säga... typ till personliga saker.  Om jag pratar med nån av dom 2 så är det ju mamma. Känns inte som pappa förstår på samma sätt. Fast jag har inte försökt prata med honom om såna saker. Det är det mamma är till för. För pappa blir det mest det 'vanliga snacket'
Kanske är det synd att det är så. Kanske inte. Jag vet inte. Men jag skulle inte kunna säga att jag tycker om nån av dom lite mer än den andra. För det gör jag verkligen inte.

Nu ska jag klä på mig och sen dra till Tess och förkörka seh. För ikväll är det bongen och hemmafest (äntligen!) som väntar. Skön t.

Det har krånglat ett tag. Men det löser sig.

Jag har problem. Jag kan inte skriva längre. Inte bra. Jag kan inte yttra mig bra offentligt längre. I dagboken går det, men då kan man ju skriva hur fan man vill. Den fylls just nu för det mesta med massa sms. Jag är sån. Man pratar så mycket genom sms, så jag måste skriva upp dom. För nångång blir inkorgen på mobilen full och måste tömmas.
Jag kollade faktiskt genom mina gamla dagböcker häromdan. Pinsamt men kul. Då för längesen när jag var kär i bellas antograhn. Hahahahahahaha. Fast dom 2 måste vart meant to be. Det är inte bara jag som är avis på deras förhållande och dom, och hur mycket dom tycker om varandra. Jag har nog aldrig sett sötare. Vi spår att dom 2 kommer stå där om några år i kyrkan och lovar varandra löftena om att ' tills döden skiljer oss åt'. Men vilken tid det tog! Att gå och vara dökär i nästan ett år, och sen äntligen får man den man vill ha. Det är bella det. Men dom är fina.


Igår var jag med Elin2, senare mötte vi upp Tess en sväng på standgatan. Och vi träffa Erik, Harald och Tobbe. Fan har ju knappt sett nån i min klass på hela sommarn.
Sen blev det bara helt random att vi drog med Erik (plogen) och tess till trädgårn i uddevalla. Har inte satt min fot där innan, och ska väl inte säga så mycket. Det var najs. Eller det hade vart najs om jag var fullare och inte alla hade vart så jäla dryga. Jag diggar Elins dissar hon fick.
Jag diggar killen som hade förferre. HAHA stackarn! Har sitt ex släpande i hälarna. Och som lägger upp texter och filmer på facebook hela tiden om hur mycket hon älskar honom o blablalblalba. typ. Och slipskillen som drog hem för det blev för pinsamt när tess kom. Fint att 3 tjejer kommer och får sig gratisfylla iaf. Phett.
Erik körde iaf dit och hem och jag sov hos elin. Förresten är det kul att åka bil när man är full. wiho.


Idag har jag fått ogjorda saker gjorda. Eller jag är inte klar än. Men allt i sin dataväg iaf. Slängt bort all gammal musik på mobilen och lagt in ny. Lagt in bilder, valt ut bilder att skicka in så man får papperskopior.
Det är sjukt kul att kolla på gamla kort. Jävla idiot som kom på digitalkameran. Nu ligger allt på en data, för att ingen orkar framkalla, och sen kan man råka av bara ett knapptryck radera bilderna! De suger.
Jag och Elin kolla på bilder från våra pärons ljuva 80-tal som jag egentligen vill leva i!  Spelar ingen rioll om 80tals trenden kommer tillbaka, det är inte samma sak. Alla var snyggare på 80talet och man var inte beroende av mobil, telefon och datorer. Vill man snacka med nån nu är det fejjan som gäller liksom.
Min mamma kom upp förut och snikade vid datan och helt random började vi prata. Hon är rätt vis ändå. Jag borde dela mina tankar mer med henne.
Synd om dom tycker jag som inte delar sina tankar mer nån. Eller problem, sorg illska , you name it. Jag skulle aldrig  klara av det. Tror jag. Har faktiskt inte testat. Jag ringer nån. Jag måste få ut det, och få andra personers perspektiv på saker. Eller för att lätta på hjärtat. Det är skön T. Mycket klarar man säkert lösa själv, men inte i längden. Tror jag.

Och till fry. Jag hoppas allt kan lösa sig så allt blir så bra som förut. Det tror jag det gör. Jag var dum. Du var dum.
HAHA okejdå det låter som att nån har vart otrogen eller nått i den stilen, så illa är det inte.
Det handlar bara om att göra små grejer till stora buisness. Jag håller hårt i dig. Kanske lite för hårt ibland. Jag är ledsen för det, och förlåt.
Varje misstag blir till lärdom. Det vet jag.

Lär för att leva, lev för att lära

Om 8 dagar är det skola. darn.
Och man blir ju inte mindre pepp av att veta att det är en HELT ÅR kvar tills man får åka på festival igen!
Nått som peppar är väl kanske restresan som kanske ska bokas. Det vore najs att starta skolan med en resa.

Helvete. Jag klippte för fel i en tröja nyss, så nu kan jag inte ha den.

Att vi tjejor är kompicerade har jag nog alltid tyckt! Att ett litet ord saknas, en fel tolkning av mening kan starta ett helt världskrig. Om man smakar på det jag nyss skrev, så får man en högtravande bitter smak. Jag menar, hur patetiskt är inte det? Vi är så svåra, och vi kan aldrig ta det som det är utan Måste verkligen ifrågasätta allt. Jag tror jag hör till en av de mer komplicerade. Men men, nu är det ju så och de kan man ju tyvärr inte ändra på. Ett enda stor missförstånd.
"Jag är en tänkare(!) och är en djävul på att analysera sönder, notera SÖNDER, saker." // Erika

* Tänk på dina problem, sure. Men tänk på hur du ska lösa dom, inte att dom finns där. Bra exempel, min kassa frisyr kan jag inte släppa från tankarna, men jag försöker i alla fall tänka på hur jag ska få frillan sexig!
* Ibland tjurar man i onödan, släpp saker och ting. Förstå att mycket inte är så jävla viktigt som du får det till.
* Vissa gånger är det okej att fly undan lite. Om man verkligen är deppig behöver man kanske prata med någon utomstående, men när man då inte gör det kan man ju försöka fokusera på annat.. läs en bok, se på lila huset på prärien eller spela ps2 med en polare.
Hoppas nåt hjälper. Jag har säkert missat saker, men ni vet nog själva vad som får er att bli lite gladare och mindre lipig. Saker som jag inte skulle vilja rekommendera är väl att festa sönder sig själv, shoppa bort alla sina pengar, fly genom att skapa sig ett beroende, försöka låtsas som att man inte har några känslor eller vända alla käsnlor inåt. Tro mig. Funkar inte. // Elin2


DÄR du. Äru pepp elller depp?